I många rättsfall är det uppenbart att lagtexten medverkar till ett absurt domslut. Exempelvis är pedofili inte en sexuell särart, utan ett sexuellt övergrepp på barn. Det sexuella utnyttjande som nämns i §3 i 6 kap. Brottsbalken sexualbrottslagen, är i verkligheten en våldtäkt eftersom det inte sker med offrets medgivande. Bevisbördan ligger på offret när det gäller att visa att den sexuella handlingen skett mot offrets vilja, i motsats till i många andra länder där bevisbördan ligger på förövaren. Dessutom tolkas inte allt annat än ett uttryckligt ja som ett nej. Sexualbrott är därför inte jämställt med grov misshandel i dagens lagtext. Olika former av vanmakt, rädsla för att skrika på hjälp etc leder till olika förmildrade straffpåföljder trots att det är uppenbart att övergreppet är mot offrets vilja.

Socialpsykologiska aspekter

Att bli utsatt för sexualbrott är ytterst kränkande och nedbrytande för personligheten, tron på människorna och det framtida sexuallivet. Detta gäller män, såväl som kvinnor och barn. Många får livslånga psykiska skador, framlever sitt liv med starka egna skuldkänslor och självmordstankar. Ofta är offren oförmögna att efterfråga sina rättigheter och tillvarata dem, samtidigt som inget biträdande från samhället finns att få. Det finns ingen motsvarighet till den uppsökande verksamhet och erbjudande om krisbearbetning som t ex erbjuds bankpersonal efter rån. Offren saknar också möjligheten att granska och tillrättalägga felaktiga uppgifter i sina egna personakter.

Det är så plågsamt att ett otal gånger bli förhörd och ifrågasatt om intima detaljer i övergreppet i polisutredning, av sjukvårdspersonal och i rätten att många hellre avstår från att föra rättssak. Det är uppenbart att handläggare i olika instanser ofta saknar tillräcklig utbildning och insikt i offrets situation. Härtill kommer irrelevanta attityder av moralisk karaktär som ger offret skuld i övergreppet och en förmildrande syn på förövaren.

Samhälleliga aspekter

Våldstendenser i samhället, inkluderande sexuella övergrepp, hänger oftast samman med en otillräcklig inlevelse i andra människors liv. Påfallande många av övergreppen begås av ungdomar, enskilt eller i grupp. Här spelar den aktuella subkulturens normer större roll än samhällsinflytandet. Våldsfilmer och våldsvideos är inte svåra att få tag på och dessa ger bl a uppslag till sexuella experiment som blir normgivande för många, men som i själva verket intet annat är än sexuella övergrepp. Undervisning och upplysning som verkar för mogenhet i relationer och medkännande med andra människor är inte alls tillräcklig, men är minst lika viktig som den rena sexualundervisningen.