En titt bakom kulisserna
Av Bengt Eurenius
Med egna ord skulle jag vilja säga att den misshandlande mannen är påtagligt egocentrerad och dessutom sårbar i sitt ego samtidigt som han har låg känsla för omgivningens lidanden. Också små obetydliga detaljer som är till fördel för andra kan vara ett hot mot detta ego och han är beredd att med alla medel försvara sig och slå tillbaka. Han tycks alltså ha en känslighet gentemot sig själv parad med en okänslighet mot andra. Han kan konsten att utåt hålla upp ett socialt acceptabelt ansikte, är välartikulerad och övertygande och finner ingen anledning att skuldbelägga sig själv, felen finns ju alltid hos andra. Men någon sorts oro finns säkert alltid inne i denna människa. Det är som om han med alla medel ständigt måste övertyga sitt känsliga inre om att han är en förträfflig människa och att alla orosmoment kommer ifrån andra.
Jag läser om det stora sexbegäret. Som man känner jag mig inte särskilt överraskad, men även om vi män kan drömma och fantisera åtskilligt, så försöker vi i regel inte omsätta det i verkligheten. Och jag kan försäkra att vi drömmer inte bara om sex, utan om kärlek och känslomässig närhet också. Sex kan också användas som lugnande medel eller till och med som ett sätt att utöva makt och plåga sin motpart. Mannen kanske somnar efteråt och det blir lugnt för en stund eller också kanske han till och med blir vänlig och ber om förlåtelse för vad han gjort. Tyvärr är detta ofta ord som är långt ifrån en verklig känsla eller förändring. Snart nog vaknar egot igen för att kräva sitt.
Växlingen i sinnesstämning mellan blomstrande vänlighet och plötslig irritation och ilska bör vara ett varningens tecken för henne. Detta kommer kanske först efter en tid i förhållandet och är lätt att förbigå. Men hon bör vara uppmärksam - detta som just nu är som allra svårast för henne. Om han är kvalificerat manipulativ, så måste hon vara mycket självständig och stark för att inse vad som händer, för han kan vara expert på att söka upp och utnyttja hennes svaga punkter. Också psykiatrer kan gå på detta.
Risken är stor att irritationen över småsaker, som hon naturligtvis "är orsak till", övergår i alltmera våld med misshandel och kanske sexuella övergrepp. Det är som om referenserna till vad som är våld ständigt tänjs ut hos honom eller att han i värsta fall har så låg empati att våldets inverkan på offret inte har någon större känslomässig betydelse för honom.
Om hon råkar ut för plötsliga hot från honom bör hon försöka se till att inte stänga hans möjligheter att kunna dra sig ur med så lite våld som möjligt. Tyvärr så tycks hennes rädsla vara en hotbild för honom. Min erfarenhet är att rädsla "studsar" mellan hotande och hotad. Så rådet blir: försök att inte visa rädsla, ge efter lite om du har råd till det och försök lämna slagfältet när tillfälle ges.
Jag läser om barnen. De kommer med så osannolika berättelser att man måste ta dem på allvar. Rättsligt är det dock ett stort problem att kunna ställa frågor till barn utan att de påverkas. Bäst är om de spontant berättar utan att fått någon fråga om det som är viktigt. Dessutom behöver det barnen och andra säger kunna dokumenteras på ett säkert sätt. Trots detta är svårigheterna betydande. Men normalt kommer barn knappast spontant med berättelser om vilka konstiga saker pappa gjorde med snoppen. Dessutom lägger jag märke till här att "farfar har en kamera", lite osäker på om han fotograferar det där med snoppen, i så fall är det uppseendeväckande.
Kvinnor som har erfarenhet av män som misshandlar och förgriper sig brukar avråda sina medsystrar från att fortsätta sådana förhållanden och påpekar energiskt att det är utsiktslöst att hoppas på att mannen ska ändra sig, trots alla hans försäkringar. Inte när det gått så här långt. I psykiatrin har man samma åsikt om dem som klassats som psykopater.
Begreppet psykopat är viktigt att känna till, men bör användas med stor försiktighet. Det är endast i kvalificerad psykiatri som man kan avgöra om en person är psykopat och även där är det svårt. Man har haft delade meningar om psykopati i snart sagt hundra år. Detta beror till stor del på att psykopater tycks både vara psykiskt sjuka samtidigt som de ter sig friska. De är fullt medvetna om vad de gör och utnyttjar omvärlden till sin egen fördel på ett hänsynslöst sätt. De är ovanligt effektiva när det gäller att charma och dupera omgivningen, drar sig inte för att ljuga, ändrar gärna sina berättelser som det passar dem, utan att genera sig. Visar upp en grandios självbild. Utan större känslor kan de också berätta om de övergrepp de begått.
Det är lätt att finna psykopatliknande drag hos sig själv och andra, vilket inte innebär att vi alla mer eller mindre är psykopater. När dessa drag blir utpräglade, så har de emellertid en sådan förödande inverkan på omgivningen att man oavsett psykiatriska etiketter bör se upp.