Dagbok av en nära vän till Karin.
Dag 1.
De kom tidigt på morgonen, de var tvungna att som "tjuvar" smyga sig ut från sitt hem i bara det de stod och gick i. Fara flera mil för att komma fram till ett ställe där de kunde känna sig trygga för stunden.
Barnen verkade lite blyga först, men det lossnade ganska snart.
Mamman var tystlåten, hon såg ut som om hon inte sovit på flera nätter, rädd och osäker.
Pojken frågade flera gånger.....han hittar väl oss inte nu? Säg mamma..han får väl inte ta oss?
Dag 2.
De sov länge den första dagen i sitt tillfälliga hem, man kunde se eller märka att de slappnade av. Och barnen var överlyckliga att få vara ute och leka på dagen, något som de inte fått de senaste veckorna.
Dag 3.
Nu började också mamman slappna av lite mer, hon pratade om vad som hänt, det sipprade ut lite då o då, det verkade ändock som om hon inte ville tala så mycket om situationen, man fick den känslan att hon ville först och främst bara ta det lugnt..sova ut..och bara umgås med barnen..
Dag. 4
De flyter in mer och mer där de nu bor, pojken är väldigt ömhetstörstande, riktigt söker efter att bli kramad, och ser väldigt rädd ut på ögonen, hajar till och springer till fönstren när han hör en bil, frågar gång på gång..det är väl inte NN som kommer, om han kommer får han väl inte ta oss?
Dag5.
Barnen är ute mest hela dagarna, leker och stojar, verkar ha en energi som inte tryter.
Mamman har nu tagit på sig en del av hushållet och gör sig långsamt men säkert sig hemmastadd och det känns skönt för henne, man kan höra henne stoja runt med barnen, men hennes ögon ser ledsna ut. Hon har gått igenom mycket, för mycket!
Dag 6
Idag fick Karin loss sina och barnens kläder från deras bostad, en nära vän (som inte vet vart hon bor) hämtade dem och mötte sedan upp en person som i sin tur levererade detta till Karin, därav också en del post som kommit.
Mamman fick ett meddelande från en väninna idag att hon blivit hörd av polisen och tydligen söker de runt på olika kvinnojourer också, men som tur är visste inte väninnan vart de är.
De mår lite bättre än de gjorde då de kom till den plats där de nu är.
Pojken är fortfarande orolig för att pappan skall komma och ta dem, flickan säger inget under dagen, men vaknar ca 1 gång varje halvtimme och är rädd (kommer inte från mamman själv utan är upplevt av mig.)Alldelse nyss, när jag gjorde paus i detta skrivande, så började flickan prata...
utan vidare sa hon: NN är dum.....varför frågade jag......för att han är det......jaha, men vad gör han då han är dum?
Han slår mig på "muppan" sa hon och pekade på sig fram....och sen tar han sin snopp och sätter den här säger hon och pekar på sin lilla bak..och det GÖR ONT, han gör det på XX (brodern) också..sen drar han i sin snopp..så här..
sen visra hon rörelser som bara inte ett barn skall veta...
Jag frågade henne om mamma har sagt det....flickan tittade på mig och sa...
Näää han gjorde så!
Jag fick en smärre chock...den lilla har inte sagt ett ord tidigare (som jag har hört) det var ruskigt...
Dag 7
..idag har den lille killen varit väldigt orolig..pratar mycket om att han är rädd för att NN skall hämta dem...i helgen när jag varit borta, så hade han gång på gång frågat min son (den äldre) NN kommer väl inte??? Lova mig det...eller du får inte (du=min son) släppa upp NN för trappan (de sover på andra våningen) när vi somnat.....
en del dagar går allt fint...de far runt och leker...andra dagar är framförallt pojken orolig..
Vill poängtera..att vi talar INTE öppet om dessa saker som hänt inför barnen......
Dag 8
några veckor senare...Den nya advokaten
Idag skall Karin fara iväg och träffa en ny advokat som hon genom "de som hjälper henne" har fått tag på, och resan blir ganska lång, men det är några vänner som kommer att följa henne dit, så hon slipper att fara ensam, hon har ändrat sitt utseende radikalt så hon skall vara svår att känna igen. En släkting till henne skall följa henne in till den nya advokaten som stöd.
Första mötet med advokaten gick bra, denne behövde bara läsa förhöret som polisen har haft med pojken angående övergreppen, så tog hon på sig fallet. Advokaten skall nu först ansöka om att få ta över fallet från den nuvarande "dåliga" advokaten, så vi väntar med spänning hur det skall gå.
Kanske får Karin och barnen en framtid nu....Hedda
som hoppas kunna få behålla kontakten och återkomma här!