Karins son... självupplevt av en vän.

Ord sagda av en 4,5 årig pojke! "Att pappa är dum... han slår oss (mig och lillasyster) han kissar på oss... han släppte ner lillasyster under vattnet i badkaret så hon blev ledsen och då skrattade bara pappa....han säger att jag skall "ta på hans snopp"... han "tempar oss hårt... han vill leka tåg med oss..det gör ont...jag måste hålla pappas snopp...farfar har en kamera när pappa "tempar oss"... skriker lillasyster, så slår pappa henne i huvudet!"

Den lille gossen kommer fram till mig, trycker sig intill mig, tittar upp med stora "talande" ögon, de säger så mycket och ändå ingenting, ibland är de fulla av liv för att i nästa sekund de liksom bara slocknar. Man ser liksom in i en värld fylld av otrygghet, rädsla och stor undran.
Han brottas ibland med sin egen ilska, inte en sådan trotsig ilska som barn har helt naturligt utan en mera "vuxen" ilska, en känsla som han helt inte rår på idag, och själv sitter man där hjälplös, tänker.. vad kan man göra för att radera allt det som gör ont i honom.
Och vet att allt måste ut INNAN han kan börja bearbeta den stora sorgen….. och det GÖR ONT!

• Jag blev väldigt förvånad, hur han "tog till sig" min man och min son (som är vuxen), trodde att med det bagaget som han bär på, så skulle han vara "rädd" för vuxna män.
  Men det är han inte.. han liksom "söker" och har stort behov av en pappagestalt (tror jag).
  Varje gång han går förbi så stryker han med sin lilla hand över min arm eller så bara smyger han in sin hand i min, står där en stund evigt sugande på sin napp för att i nästa sekund springa omkring och leka.
  Han är väldigt "mammig" vill gärna ha henne inom synhåll, kryper ofta upp i sin mammas knä och kramar henne hårt, kärleken mellan denna lilla pojke (och hans lillasyster) och mamman är stor.
  Den lille pojken har fattat stort tycke för en av mina vuxna söner (26 år) han hänger honom hack ihäl hela dagarna som han är här..
  och idag när min son skulle fara hem..tittade den lille på honom och sa....snälla, kan jag inte få följa med er hem?? Och innan hade han suttit i knät på min son och helt plötsligt sagt: "Du... kan inte du hjälpa mig?
  Med vad då? undrade min son.
  "Bara hjälpa mig..." svarade den lille och tog så nappen och stoppade den i munnen igen...snurrade med sin "snuttefilt" runt sina fingrar och sa inget mer...
  
  Min son lärde honom att åka skidor, så den lille var/är JÄTTEstolt över sin bedrift.
  Ibland kan den lille killen säga till sin mamma (när han är arg på henne..för något hon sagt nej till) att jag vill att du skall vara död...det vill NN också (han säger inte pappa utan nämner honom vid namn).

............

 

Jag kan sitta och titta på dessa små barn och förundra mig över hur en vuxen kan vilja skada så små försvarslösa människor. Jag kommer ALDRIG att förstå det, jag känner en sådan stor ilska och vanmakt att det inte går att beskrivas i ord.
Denna lille kille och hans syster har all rätt i världen att få växa upp i en trygg familj, få tumla om i sitt eget hem UTAN rädsla för att deras egen pappa skall komma och "ta dem".

De borde få mycket kärlek och omvårdnad, leva trygga och harmoniska och växa upp i en miljö som de kan lita sig på.

HUR kan det komma sig att myndigheterna INTE tror på mamman och framförallt pojken,som har blivit förhörd och sagt vad han upplevt!?
HUR kan t ex pappans advokat säga att: De anmälningar som kommit från mamman MOT pappan är påhittat av henne OCH hennes vittnen????

Istället sätts två små barns liv på spel och tror istället på pappan och hans vittnen ?

Det finns ingen logik i varför mamman skulle "hitta på " allt detta för att få bort barnens pappa ur deras liv på grund av t ex hämnd på pappan isåfall skulle hon ha anmält honom för övergrepp mot barnen från dag ett efter skilsmässan men det gjorde hon INTE.
Utan den anmälan - och flera efter den - kom först då hon, efter en helg då barnen varit hos pappan, började misstänka att något var galet och att även pojken började tala om vad han och lillasystern fick vara med om hemma hos pappan.
Detta förhör med pojken tog hennes advokat inte ens upp i förhandlingen varför?

Det är skandal, och jag kommer att hjälpa denna unga kvinna och hennes barn till de får upprättelse i den dom som ger pappan rätt att få ha barnen boende hos sig, måste det vara BILDBEVIS innan myndigheterna GÖR NÅGOT??? Det är sjukt.

Jag är ingen släkting eller tidigare bekant med familjen, men jag känner mig nära Karin och har läst olika förhör med olika personer bl.a. en dagisfröken som visar KLART OCH TYDLIGT att barnen har blivit sexuellt utnyttjade.

Vad har pappan att komma med till sitt försvar? Jo, sina föräldrar och bröder som tydligen varit med alla gånger då pappan haft barnen hos sig, även en s.k. pojkvän till pappan har blivit hörd (han är homofil) de säger att "pappan har ett fint och stabilt förhållande " till sina barn.

Även en f.d. dagmamma har bara gott att säga om pappans relation till barnen, tacka för det... tror de att han skulle ha det skrivet i pannan att han utnyttjar sina barn sexuellt????
Och barn är väldigt "trogna" sina förrädare... vet ni det? Barn som blir illa behandlade vänder sig normalt inte från föräldrarna tvärtom de gör allt för vara till lags….få den tillit och kärlek de saknar, som de så desperat jagar…..

Så vad vittnen och nära familjemedlemmar än säger så väger barnets egna ord tungt, och det skall till en "idiot" att INTE se att dessa små barn är rädda för sin far.
Det sista de nu minns är att pappan sent en kväll var och bankade på fönster och dörrar för att få komma in, och eftersom pappan hotat sina barns mamma tidigare, så vart hon rädd och ringde till polisen.

Och PONERA barnen har alltså INTE träffat pappan på nästan ett (1) år, de är små 3 och 41/2 år gamla, men ändå skulle det enligt socialen inte behövas mer än tre (3) dagars möten på dagis några timmar per dag mellan barn och pappa INNAN han fick ta "hem dem" ???

Vart har barnens rätt i samhället tagit vägen????

Mamman har aldrig visat sig olämplig som mamma - om man nu inte tänker på att hon varit mer eller mindre tvungen att fly från x-makens hotelser och tvingats byta bostad 4 gånger -
Men om man flyttar runt med barn.. är man då olämplig som förälder? Men man är inte olämplig som far om man - som pojken säger att pappan, farfadern och pappans vän "gör dumma saker så som "tempar" mig och Lillan hårt i rumpan - utför snedvridna" sexuella handlingar med dem ????.

Döm dessa män hårt - de skadar så många!