tottes

När TOTTE blev till!

En textsida som är lång och till för alla vuxna
som önskat få bakgrunden till Totte berättad för sig!
1999 fyller Totte 30 år som bok!!

För trettioett år sedan, bodde jag inne i Stockholm och min yngsta var drygt ett och ett halvt år. Tre trappor upp och utan hiss, blev det ganska åbäkigt att ta sig upp och ned, med både det lilla barnet och allehanda inköpta kassar.

Mitt barn krånglade!
Han ville klä på sig helt själv.
Det fick han, men proceduren drog ut på tiden och jag ville hjälpa till.
Det fick jag inte!
Men arg blev den lille sonen när kläderna krånglade för honom!
Så arg att han mest bara skrek.
Jag ville hjälpa till...
Det fick jag INTE!

Var och en med små barn känner igen sig. Envis unge och i det närmaste halvhysterisk förälder som bara måste till affären och köpa mjölk...ägg, potatis eller något annat som tagit slut.

Det fanns inga böcker! Efter ett av tillfällena var jag totalt slut och gick raka vägen till närmaste bokhandel, för nu skulle jag köpa en barnbok om barn som klädde på sig!
Det fanns en nalle som klädde på sig... perfekt enkelt dessutom.
Så fanns en minibok om en musfamilj... där en bild talade om att klä på sig!
Så en kaninbok, men där var kaninen redan påklädd, utan nån förklaring om hur det kunde gå till!

Är man till yrket både tecknare och småbarnsmamma, blev besvikelsen över att det saknades barnböcker stor, men inte långvarig. Den kvällen satte jag mig vid min lille sons sängkant och gjorde en saga.
Med blyerts ritade jag en liten figur... som mitt barn kallade Totte.
Totte skulle klä på sig...
Vad gjorde han då... frågade jag mitt barn.
Jodå han tog på sig mössan... och sen tröjan...och
då ritade jag helt enkelt problemet med att tröjan fastnade över mössan.
Sonen kiknade av skratt! Det var ju fel ju!!!!
Sen berättade han på sitt vis hur det skulle bli rätt!

Från ide till verklighet Det var då iden föddes. En höstdag 1968. Jag ritade hela veckan och färglade alla de misstag som en liten kille kan göra, när han skall klä på sig helt själv.... och hur han till slut gjorde rätt!

Veckan därpå tittade jag i telefonkatalogen efter barnboksförlag. Ville vända mig till ett seriösare förlag, än det jag ofta anlitades som tecknare till, för nu handlade det om de allra minsta barnen...

I porten bredvid, på samma gata vi bodde, fanns ett förlag som hette SAGA. Så praktiskt! Ungen behövde ju bara en liten tröja för att följa med!!!!
Vi gick båda upp och lämnade manuset - bara teckningar i noggran ordningsföljd - till HARRIET ALFONS. Hon lovade ge besked mycket snart.

Det tog inte många dagar innan hon ringde och ville träffa mig.
Harriet Alfons var eld och lågot...MEN...
Killen i boken vara för satiriskt tecknad. Med litet ändringar skulle han se ut som en glad unge och inte en karikatyr av en buspojke...
OCH jag måste skriva text till bilderna!

Vadå för? Protesterade jag! Okey att rita om bilderna, för jag höll med om att min litet elaka humor kanske slagit över...Men text... varför det ... ungarna i den åldern kan ju inte läsa!?

Då sa Harriet: Nej DOM kanske inte behöver texten, men det kommer de vuxna att behöva!

Lite sur, men med mycket "jävlar anamma" i mig gick jag hem och gjorde om
TOTTE GÅR UT samt ritade en till...TOTTE BADAR. Sen gick jag upp med texter och nyritat till Harriet.
Bra! sa hon.
Så var hela ruljansen igång!

Böckerna kom ut året därpå. De hade plastspiral i ryggen och föll lätt sönder. De var dubbeltryckta och allmänt fula.
Jag var arg som ett bi!
Gladare blev jag ju inte av recentionen - den allra första. Böckerna blev fullkomligt nedgjorda... och mitt arbete fick betyget:

Spretiga bilder och torftig text! Jahaa... så var det med det!
Men min inspiration tog inte slut för den sakens skull. Jag fortsatte rita och sen skriva till bilderna. Det blev flera Totteböcker... Minns inte nu vilka i ordningen.
Och Harriet, tänkte tydligen lika dant. För det var inte tal om att inte fortsätta ge ut Totte...Men hon ville låna mina manusar och bilder till Bologna och Frankfurtmässan...
Där träffade hon Angus Hudson, vilken framförallt var tryckare med stora perspektiv framför näsan. Han tände otroligt på Totte!

I detalj vet inte jag vad som hände, mer än att jag började skriva under utländska avtal...
Samtidigt köptes SAGA upp av Läromedelsförlagen och all svensk försäljning gick åt skogen... sånär som till förskolor och daghem!
1970 var det full fart i England, Norge, Danmark, Finland och påbörjat intresse i flera andra europeiska länder... medan i svensk bokhandel fanns inte en enda bok!

DÅ inträffade något smått fantastiskt. Barnen själva och förskolelärarna recenserade de Totteböcker dom fått inhandla som "läromedel". Barnen ÄLSKADE böckerna, åt med dom och på dom, sov med dom och ville aldrig släppa dom ifrån sig....
Detta skrev förskolevuxna om i tidning efter tidning... och därmed frågades det efter böcker...böcker och åter böcker. Biblioteket köpte jätteupplagor och här lånades dom som aldrig förr...

Bokförlaget SAGA/Läromedelsförlaget köptes sen vidare av AWE/Gebers. Kontakterna med Angus Hudson blev något av ett trolleri, han värvade det ena utländska förlaget efter det andra.
Totte hade kommit i rätt tid och på rätt plats. Angus fyllde hela rum med Totteböcker och sålde...sålde...sålde. Som mest fanns Totte på 14 språk i 17 länder...(om jag minns rätt). Överallt lika populär hos de minsta... och nästan i alla länder lika populär hos vuxna och barn...
Men i de länder där översättarna försökte diciplinera Totte, till en mindre företagsam ung herre... tappade böckerna sina läsare.
Det var Tyskland och Japan som "tafsade" på översättningarna. I Japan blev Totte till och med en språkavhandling, där man kritiserade Japans strikta kulturella ramar genom "styrda" översättningar och därmed också kritiserade japansk barnuppfostran.

Ingen liknar Totte! Hemma i Sverige försökte andra förlag dra till sig upphovsmän som efterapade Totte. Det gick aldrig så bra för dom... Av någon anledning var just Tottes "spretiga figur och litet torftiga" texter oefterhärmerliga. Harriet Alfons har vid ett tillfälle försökt uttala vad som gjorde honom till en aut standing... Hans prickar till ögon! Direktkontakten med läsaren via prickarna. Han liksom betvingade sin publik (framför allt då den vuxna) till att se barnen som en liten vuxen med behov ha egen vilja, skapa själv och vara just sig själv.
Totte påverkar sina läsare på precis samma sätt, som när min egen lille envise son, tvingade mig att hjälpa till på RÄTT SÄTT!
När det sen blev böcker som nådde ut till andra barn...följde "min" unges utstrålning med i böckerna... tror jag själv. Men visst... prickögonen var ypperliga medel att få den kontakten!

Varför det bara blev 10 st Tottar 1973 hade 10 Tottar kommit ut i små böcker... Jag var tom inuti. Inga prickögon i världen kunde få mig att fortsätta "göra" Totteböcker. Men en sak hade jag ogjord. Tandläkarbesöket!
Med mycket skissande fick jag ändå inte till det med just Totte. Totteböckerna var unika i sin form. Han syntes alltid i helfigur och hans väsen var ett: "JAG ÄR!" utan sidoblickar på sin omlgivning...
Ett tandläkarbesök krävde närbilder, samt en lite djupare förklaring av orsakssammanhangen - hur och varför...

Tandläkarbesöket blev övergången till EMMA böckerna. Hon är som bok, bara några år yngre än Totte, men har fått samma livsegenskaper i bokform. Emma är som barn ca två år äldre än Totte. Hon har känslomässigt mer komplicerad än Totte .
Hennes lillebror är både älskad och hatad...ett tema som följer med i varje bok på ett eller annat sätt. Emma är Totte som just upptäckt att världen inte består enbart av hennes egen person!

Författaren...
bara en vanlig mamma! Nu har jag som författare tittat i backspegeln. Totte och Emma blev ju de första skapelserna jag gjorde som författare, men det kom fler sedan... som ni vet!
Jag lovar, det är en märklig känsla att just MITT skapande har tagits emot så enormt positivt, i så många år och i så många länder!
Jag fattar inte riktigt att det är jag som gjort allt detta...Helt enormt, fantastiskt att jag gjorde det...Aldrig kommer jag någonsin kunna åstadkomma något liknande...DET är jag helt säker på.

Jag är inte ett pedagogiskt geni, som några uttalat, när dom vill förklara Tottes genomslags kraft.
Jag har ingen utbildning på barn eller är det minsta psykologiskt bevandrad.
Det enda jag egentligen kan, är att utrycka mig i bild!

Då, för trettio år sen, var jag bara en hjälplös mamma, som till yrket råkade vare tecknare!
Så det skall alla veta! Att Totte blev till berodde egentligen på en egensinnig parvel , som absolut ville göra allting själv!

Gunilla Wolde / Totte finns nu hos bokförlaget Natur och Kultur!
tillbaka

Här kan du handla böcker på Internet

Och här!!