Sidan är vackrast i full storlek på fönstret!
           
          Twiggy, min första modell!
          Upphovet till böckerna och tecknarstudierna av hästar, var den importerade New Forst ponnyn Mockbeggar Baytree...allmänt kallad Twiggy efter en mager fotomodell från början av 70 talet. Bakgrunden är just hennes huvud, som hon var då hon kom till oss som 6 åring. Att teckna djur kräver sitt...att teckna hästar med sitt personliga uttryck kräver mer än sitt och att teckna en mager och ful häst är direkt svårt! Det fick ju inte bli bara en ful häst...det måste vara rätt karaktär, rätt uttryck i hästen personlighet. 
          Jag tillbringade mycken tid till att studera henne, fotografera och lära in hennes beteende/rörelsemönster. Jag lyckades bäst med personligheten hos denna lilla magra häst. Hon var så knotig att anatomin ville inte komma med riktigt i blyertspennan. Twiggy hade då fysiskt  stora kontraster.  Kroppen var spinkig och tanig, som en mager 2 årig häst. Men hennes huvud var otroligt vackert och själfullt, som hos en gammal häst. Porträtten av henne blev i den första boken mycket skiftande. Tekniskt var jag inte heller särskilt fullfjädrad med pennan, men med tiden löd också den i det jag ville förmedla.

          Den första boken fick jag beröm också för teckningarna. Vilket faktiskt förvånade mig litet. Jag ansåg mig inte vidare rutinerad, men förstod nog att jag lyckats på en punkt...i tecknad bild göra ett personligt porträtt av en mager och rolig ponny. Så med texten om vår första häst och alla de tokiga misstag man gör, blev det en helhet som var spännande och ovanlig.
           

          Jag antog de värsta utmaningarna med ritpennan. När veterinären var där hängde jag som en kardborre i stallet och bara tittade, likaså vid hovslagare och andra tillfällen då dramtik kunde uppstå...eller var dramatiska ur tecknarens synvinkel dramatiska. Visst hade jag foton...men inte på det som hände plötsligt utan förvarning och det var det jag ville fånga i mina porträtt av Twiggy!  Dramatiken i hagen, en mörk kväll vid grindhålet,  då alla hästar hängde vid grindhålet gick ju inte att fotografera. För mörkt ute och en arg häst rör sig mycket intensivt och fort... sen är det över!

          Och av den sistuationen blev det till en del bilder jag är stolt över. Att rätt fånga in hela hästens rörelser med benen och samtidigt få med huvudets karaktär av grinighet...så att öven näsborrarna uttrycker det och ändå lyckas få hästen att bli mycket lik sig ur verkligheten.
          Det idoga studerandet och ritandet nådde sitt mål och jag behövde inte orden så mycket för att beskriva en konfliktsituation.
          Och konflikter finns alltid i umgänget med hästar, vilket normalt alltför sällan beskrivs i de vanligaste ungdomsböckerna.
          Samtliga bilder är hämtade ur de två första böckerna och inte från originalteckningar. Grafiskt  har det suddat ut en del nyanser som ju blyerts så fint får fram på originalen.
          Samtliga bilder ovanför har inte haft en förlaga i ett foto. Bilden nedan är däremot är ritat med fotoförlaga.
          Nu när ni sett de övre bilderna och  och läst det jag skrivit, tror jag ni alla märker att här arbetar jag inte med fri hjärna. Utan knyter mig fast vid fotot och bilden blir vad man kallar överarbetad. Det levande uttrycket försvinner i en petighet, som inte lyckas särskilt väl det heller!
          Nästa sida kommer att handla om ännu mer aktiviteter hos häst och människa... Jaktridning!
          Tillbaka