I år fyller Nelly 7
år... tänk så många gånger jag undrat om
hon kunde blir så gammal! Epilepsin är ger en stygg tillvaro
till och från, men jag har en känsla av att jag lider mest
av det för hon går igenom sina perioder utan att bli nämnvärt
påverkad! Jo strax efter anfall har hon svårt att hitta
sin kropp igen och detta ger henne panik... Viktigt då att jag
håller kvar henne i liggande läge så länge som
möjligt för kommer hon upp så hasar hon padda och kämpar
enormt... skulle hon komma upp går hon omkring och stöter
mot möblerna på ett grovt vis... dom kan falla ju... och
inte sällan fastnar hon i en hörna någonstans och får
ännu mer panik! Det brukar ta rätt ¨många minuter
innan hon är sig själv igen!
Under perioderna är
hon också väldigt mammig och vill vara nära mig hela
tiden, samt skäller hon inte lika mycket på det som verkar
otäckt ute i form av vilda djur på tomten... Sund är
hon då hon vaktar och ger uttryck för att nåt ska jagas
bort! Hon ligger utanför min lilla veranda och spanar alltid på
vad som kan hända!
Nelly har stillsamt temperament
som passar mig som matte perfekt, men jag har också märkt
att hon har roligt och blir då en liten sprattelapa som hoppar
och far... Särskilt då vi tillsammans med Bullen och Trixie
kör ut nånstans och går. Det gör vi ofta men i
vinter i år har det blivit svårt. Det har kommit så
mycket snö att det omöjligt som människa att kunna njuta
av promenaderna. Man får pulsa eller halka omkring på stigar
andra trampat upp... eller bara gå där det har plogats. Men
på plogade vägar kommer ju ofta bilar!
Nelly går alltid lös
i skogar eller parker... men vid bilvägar vill jag ha henne kopplad
för säkerhets skull! Kopplar jag henne går hon aotomatiskt
fot... och det gör mig så glad så glad... har ju knappt
tränat det mer än att hon inte fick dra i kopplet som liten.
Det är mycket
hos henne som gör mig så glad och lugn... vi är ett
par och nog kanske vi liknar varandra... är lite sega av oss..
gillar att sova om mornarna m.m. Hon gör också sin söndagsmatte
lika glad!! Dom umgås ganska ofta när jag inte hinner ta
ut min hund på en liten tripp; vilket jag vill hon ska få
ha varje dag...

Bus med söndagsmatten
Men medicineringen har gett
Nelly smygande skador. Hennes lever har tagit stryk av fenemalen och
hennes sköldkörtel har fått alltför dåliga
värden... så hon får mer mediciner nu fär att
hjälpa upp detta! Den dyraste och svåraste att ge är
ett tillskottsmedel som ska skydda levern... receptfritt och vansinnigt
dyrt. För pälsen får hon nu också Bio B som är
en sirap... och den skulle hon kunna äta hur mycket som helst för
hon tycker den är så god... så god!!
Allt detta som nu kommit
till visar mig som matte att hennes ålder tar ut sin rätt...
Anfallen blir allt tuffare och nu på sistone tätare och hon
har olika symptom på att hon nu börjar bli gammal! Pälsen
ser sliten ut om jag inte duschar henne minst en gång i veckan,
men det vill jag inte heller, på vintern behöver hon sitt
pälsfett som skydd! Det blir allt viktigare med veterinärt
stöd... och jag vet att om hennes hjärta blir svagt...
går hon bort under ett anfall!
MEN hon mår mycket bra rent allmänt just nu och vi har ju
vår vetrinär om något skulle gå på tok!