2010

I år fyller Nelly 7 år... tänk så många gånger jag undrat om hon kunde blir så gammal! Epilepsin är ger en stygg tillvaro till och från, men jag har en känsla av att jag lider mest av det för hon går igenom sina perioder utan att bli nämnvärt påverkad! Jo strax efter anfall har hon svårt att hitta sin kropp igen och detta ger henne panik... Viktigt då att jag håller kvar henne i liggande läge så länge som möjligt för kommer hon upp så hasar hon padda och kämpar enormt... skulle hon komma upp går hon omkring och stöter mot möblerna på ett grovt vis... dom kan falla ju... och inte sällan fastnar hon i en hörna någonstans och får ännu mer panik! Det brukar ta rätt ¨många minuter innan hon är sig själv igen!

Under perioderna är hon också väldigt mammig och vill vara nära mig hela tiden, samt skäller hon inte lika mycket på det som verkar otäckt ute i form av vilda djur på tomten... Sund är hon då hon vaktar och ger uttryck för att nåt ska jagas bort! Hon ligger utanför min lilla veranda och spanar alltid på vad som kan hända!


Glad vovve i snöspåret!


Vaktposition vid vårt hus!

Nelly har stillsamt temperament som passar mig som matte perfekt, men jag har också märkt att hon har roligt och blir då en liten sprattelapa som hoppar och far... Särskilt då vi tillsammans med Bullen och Trixie kör ut nånstans och går. Det gör vi ofta men i vinter i år har det blivit svårt. Det har kommit så mycket snö att det omöjligt som människa att kunna njuta av promenaderna. Man får pulsa eller halka omkring på stigar andra trampat upp... eller bara gå där det har plogats. Men på plogade vägar kommer ju ofta bilar!

Nelly går alltid lös i skogar eller parker... men vid bilvägar vill jag ha henne kopplad för säkerhets skull! Kopplar jag henne går hon aotomatiskt fot... och det gör mig så glad så glad... har ju knappt tränat det mer än att hon inte fick dra i kopplet som liten.
Det är mycket hos henne som gör mig så glad och lugn... vi är ett par och nog kanske vi liknar varandra... är lite sega av oss.. gillar att sova om mornarna m.m. Hon gör också sin söndagsmatte lika glad!! Dom umgås ganska ofta när jag inte hinner ta ut min hund på en liten tripp; vilket jag vill hon ska få ha varje dag...


Bus med söndagsmatten

Men medicineringen har gett Nelly smygande skador. Hennes lever har tagit stryk av fenemalen och hennes sköldkörtel har fått alltför dåliga värden... så hon får mer mediciner nu fär att hjälpa upp detta! Den dyraste och svåraste att ge är ett tillskottsmedel som ska skydda levern... receptfritt och vansinnigt dyrt. För pälsen får hon nu också Bio B som är en sirap... och den skulle hon kunna äta hur mycket som helst för hon tycker den är så god... så god!!

Allt detta som nu kommit till visar mig som matte att hennes ålder tar ut sin rätt... Anfallen blir allt tuffare och nu på sistone tätare och hon har olika symptom på att hon nu börjar bli gammal! Pälsen ser sliten ut om jag inte duschar henne minst en gång i veckan, men det vill jag inte heller, på vintern behöver hon sitt pälsfett som skydd! Det blir allt viktigare med veterinärt stöd... och jag vet att om hennes hjärta blir svagt... går hon bort under ett anfall!
MEN hon mår mycket bra rent allmänt just nu och vi har ju vår vetrinär om något skulle gå på tok!



Hälsningar från matten en januaridag 2010


Här länk till nya dagboksanteckningar om epilepsi!