Nelly nu fem månader...

och vi har hunnit in i oktober månad 03. Som ni ser ovan har bebisgulligheten nu bytts ut mot att hon mer ser ut som en unghund och väger ca 20 kilo vid den här tiden! Hon kan en hel massa nu, för jag fick lite hjälp med mina slappa kommandon av en vän som bodde hos mig en kort tid, en erfaren hundmänniska, och nu går den vardagsträningen som måste till hur bra som helst!
Nelly kan SITT och hon sitter kvar då jag säger PLATS medan jag går vidare och också blir osynlig... då jag sen från mitt håll ropar KOM så kommer hon.. jag kan också sätta henne på håll med ropet SITT vilket är jättebra för jag vill ju ha henne lös så mycket som möjligt!

I koppel går hon fint nu intill min vänstra sida. Drar bara lite om vi möter nåt mycket spännande som en hund t.ex. men då påminner jag henne om ordningen ...och vänder jag följer hon med lätt!

Nelly och Bullen är de allra bästa kompisar och de ägnar sig glädjefyllt åt kamplekar. Stjäl varandras gnagar grejor och brottas så det ser faligt ut. De kan också vara lugna tillsammans och Bullen har börjat säga ifrån ordentligt nu när han vill vara ifred. Nelly lär sig massor av honom... att inte vara rädd för än det ena och än det andra har han lärt henne!

När jag dyrt handlade en större leksak i form av en bläckfick i blått med grymtande huvud och pilande ben, blev förtjusningen stor hos båda hundarna. Nelly leker mycket med den ensam, men med Bullen blev det ännu roligare!

Hittills har vi åkt till veterinären samtidigt och klippt klorna... även om jag nu kan klippa själv och hon är lugn för det så vill jag att experter tittar så jag inte missar något!

Nelly är matglad och ökar i vikt stadigt, men jag har fått en liten varning så hon inte ska bli för tjock av veterinären... revbenen skall kännas under hud och ett litet fettalager! Vad det gäller fästingar fick jag problem för medlet hjälpte så kort tid. Nu har jag en spray med samma sorts medel och den var bättre men Nelly gillade inte spray ljudet och den kalla känslan, men hon slipper de otrevliga krypen och då får hon lov att stå ut med det.

Bilen har blivit Nellys andra hem och ibland tycker hon inte att hon ska gå ur den hemmavid, utan jag måste till och med lasta ur henne! Vi har gjort några riktigt långa resor och med dom kom nog hemkänslan dit definitivt. Ibland, då hon har tråkigt, kan hon själv gå till bilen och vänta på att jag skall komma! Och då Bullen är med på turerna är hon väldigt förnöjd men också lite busig för hon vill ha igång Bullen till lekar och skäller på honom.

En tid hade jag en mycket god vän här i Nillaboet hos mig och hon vande sig vid honom som en familjemedlem ihop med alla andra i familjen som bor nån kilometer här ifrån... och då jag lämnade av min vän vid tåget då han skulle hem... var Nelly så jätteledsen och gav skall i bilen därifrån en mycket lång sträcka innan hon lugnade sig. Hon tyckte jag hade glömt honom kvar där vid tåget!!
Med andra ord, mina vänner är hennes vänner lika mycket!!! Härlig känsla detta!

Vi har haft långa promenader nu och den som blir trött är bara jag! Nelly verkar blir mer livad av sådana utflykter. Så jag får allt träna upp mig märker jag!
Hennes nya säng är jättestor och där vräker hon sig om nätterna mer på rygg än hoprullad... Sen är hon mer morronsömnig än jag och jag är en mycket sömnig person. Men ur sängen kommer jag först... hon går ut och kissar och sen lägger hon sig igen innan hon vill ha mat!

Jag är så tacksam för den lilla varelsen som nu börjar bli en stor hund i kroppen, för Bullen ser liten ut vid sidan om henne. Hon skänker mig så mycken glädje som bara en hund kan skänka en matte!
Vi ska också nu aktiviera oss i en Brukshundsklubb fär kanske mot vårvintern är det dags att träffa andra kompisar i samma ålder!!

Matten en kall dag i slutet av oktober 2003