Första veckan...

Nelly och jag var ju inte så där väldigt bekanta med varandra... Jag lite ängslig, för tänk om jag inte klarade av det här...Dettamed en valp är lite som att få ett barn i huset igen...Och lite överdrivet kollade jag allt hon hade för sig... satte på och tog av halsbandet... ledde lite då och då i koppel och tränade detta med bilen - som jag återkommer mer till sedan....

Kallade mycket på henne för att hon skulle känna igen sitt namn...och gjorde som min hundvana dotter sa... gav godis i form av små matpellets när hon kom till mig. Vi åkte till veterinären i Borgholm och skulle få ett föstinghalsband utskrivet... men hon fick bara droppar + lite bra mat och maskmedel. Det senare hämtades på apoteket!

Maten...
var det inga som helst problem med, för hon åt allt jag ställde fram... men mest älskar hon filmjölk med aningens socker och lite varmt vatten i...ev. några blötlagda pelletsar i det! Då tog allt slut i skålen... men bara blöta pellets var inte så poppis så jag skaffade lite smaktillsatser från de där platta burkarna för hund och även kokta köttbullar - ibland valde jag lite kokt ris i stället för blötlagda pellets som jag mosade ned i köttfärsen...Och pelletsarna torra gillade hon också, vilket är praktiskt...

Jag är t.ex väldigt mån om att hon skulle ut och göra ifrån sig, men jag själv sover väldigt hårt om sena natten mot morgonen... så då jag vankade till och gick upp fanns pölar på en speciell matta... som ligger precis utanför min egen toadörr.... Men det ordade sig senare pga värmen och jag en natt ställde upp min dörr till uteverandan för att få det svalare... Gissa om Nelly är duktig som då gick ut själv på natten och tömde både det stora och det lilla! Jag blev i alla fall imponerad över hennes självständighet....

En av nätterna bet hon sönder en vattenslang så det sprutade tills jag kom ut och såg vad som hänt! Tänkte då att nu kanske hon låter blir slangarna!!

En självständig dam

Under första veckan måste jag ju dammsuga minst en gång och var väl lite orolig för en del valpar blir ju rädda för oljudet... Jag tog det försiktigt och satte bara på maskinen först, och Nelly gick dit och nosade på dammsugarmagen...så jag började då dra runt den...Nelly tyckte inte om munstycket begripligt nog, men kröp gärna runt slangen... och efter ett tag gick hon undan och la sig nånstans, så jag kunde gå över huset mitt med städningen. Vilket ju nu kommer att bli oftare för en valp drar ju in både det ena och det andra...

Så kom vi till gräsklipparen.. Nu var jag säker på att Nelly skulle bli mycket upprörd... och ja, det blev hon för i början stod hon vid gäststugans veranda och skällde... Men jag framhärdade och gick runt med oljudet en bra stund utan att titta åt hennes håll. Fick halva tomten klippt då i ett naffs...

Men sen var Nelly borta... Jag letade och ropade men hon kom inte på sitt vanliga lite elafantliknande galoppande... utan jag fick själv söka upp henne och då låg hon vid min hus trapp ...bakom en blomma där och sov... Hon verkade helt oberörd och var hur glad som helst då hon slutligen kröp fram och fick höra hur duktig hon är...

Min lilla valp Nelly... har nu under första veckan visat sig vara en liten dam som vet vad hon vill och inte drar sig för att ta saker och ting i egna händer om det behövs. Den egenskapen hos min hund uppskattar jag mycket, för det visar att hon i framtiden nog kan bli den hjälpreda som jag behöer på gamla dagar...Men lite jobbig att fostra kan hon nog bli.. för,som sagt, hon vet vad hon vill!!! Hon är nu på väg att bli 10 veckor i veckan som kommer!

Matten